Så tycker jag att jag kan fortsätta berätta om vad som hänt mig eftersom jag inte behöver ta om det för vännerna senare eller så....

Om jag sa att jag hade en förjävlig dag i fredags så går den dagen inte att mätas med gårdagen.

Jag satt på balkongen en lång stund igår och kom på mig med att jag faktiskt satt där ute utan att frysa! Så jag gick in och satt inlåst på mitt rum ända tills Julia kom. Vi gjorde oss iordning eftersom vi trodde vi skulle till Pers fest Carlie bjudit med oss till. Men istället träffade vi en annan person (vars namn jag helst inte nämner för hans skull). Så vi träffade honom på en fika och han började jämra sig och snacka en helvetes massa skit som fick mig att läsa mellan raderna och inse att jag faktiskt inte betyder ett skit för denna människa, och eftersom att jag just nu har en breakdown eftersom jag känt mig sviken hela mitt liv så fick inte direkt hans ord mig att må bättre. Jag hade gjort mig iordning för hans skull, försökte vara så gullig som jag möjligtvis kunde vara eftersom jag bad honom att träffa mig. Men efter ett tag fick jag nog, min kropp började skaka och jag kände hur det bara vred sig i hela kroppen och då insåg jag att jag inte kunde vara kvar.

Så jag gick...jag satte mig i en port i Gamla stan och ringde genast David. Jag grät, skakade, var rädd och framför allt ensam. Sedan från någonstans i mörkret kliver han fram långsamt mot mig. "Hur fan vågar han närma sig mig" tänkte jag...Och han började dra i mig och jag kände mig så jävla instängd att jag fick panik, puttade honom ifrån mig och skyndade mig fram till Julia så att vi kunde springa iväg. Hon höll fast mig några sekunder medans jag planerade med David vart vi skulle ses. När vi gick runt hörnet stod han där och jag ville bara spy! Vi skyndade oss och jag insåg att jag inte kunde åka hem - jag höll på att få ett sammanbrott så vi åkte snabbt till Slussen där vi väntade på David.

Stackars Julia fick stå och hålla i mig på torget när vi kommit fram till Slussen för mina knän vek sig och jag kände mig så jäkla snurrig. David kom fram till oss efter ett tag och vi satte oss på busshållplatsen där bussen mot Södersjukhuset går. Mina känslor växlade från att jag grät, skrattade, var arg, svimfärdig och tom! Det obehagligaste var att känna hur humöret kunde vända på 1 sekund till något helt annat. "Hur mycket pengar har du på dig?", frågade David och strax efter var vi plötsligt på väg  till en Taxi.

I taxin snurrade allt så otroligt mycket. Om ni någon gång varit så fulla att ni inte kan ha huvudet uppåt så förstår ni hur jag kände mig i Taxin. Jag kunde inte sitta rakt upp utan jag fall ihop med öppen mun. Jag kände små stötar som total mörbulltade mig.

När vi kom fram skrattade jag lite till, och när doktorn frågade vad som hade hönt började jag stört tjuta. Som tur var gick Davids mobil på där han har en extremt rolig melodi så jag fick vara glad i ett par sekunder. Och sedan precis som innan satt jag med mina humörväxlingar och väntade på jour läkaren.

Nör hon kom gick vi till ett rum lite längre bort där jag fick berätta vad som hänt. Hon frågade lite senare om jag ville stanna kvar eller om jag ville hem och jag kände att så länge jag kan gå kan jag ju faktiskt åka hem - men idag ångrar jag faktiskt att jag gjorde det.

Mina föräldrar kom och jag fick så otroligt mycket skuldkänslor! Det var som om jag varit väldigt olydig. Men vi alla 3 åkte sedan och hämtade upp Julia, sedan åkte vi hem. Jag ville bara lägga mig i sängen och somna in för att slippa känna något!

Idag vaknade jag med ett tryck över bröstet! Inte världens lättaste känsla...

Dagen slutade med att jag och mamma gick på bio och såg Bröllopsfotografen. De fick mig att le lite, men efter fick jag agressivutbrott och var arg på allt och alla. Fyfan!

Imorgon har jag möte med en läkare och vi ska försöka hitta medicin till mig! Nu vill jag bara glömma!