Idag
hej hej
Idag så skulle jag och mama gå på stan, men sedan så blev det försent och vi behövde gå på någon teater. Så jag pappa och mamma åkte till Odenplan. Jag hade på min en grå klänning, svarta strumpbyxor, svarta gamla högklackade skor, svart linne och en svart sjal i håret + jag var nästan helt osminkad. När vi satt i bilen så hade jag ingen som helst lust att följa med på teatern. Efter ett tag så kände jag min jätteledsen, jag vet inte varför men det bara kom tårar som rann nedför min kind. Pappa började ställa frågor om hur det skulle bli ikväll, om det skulle bli kul m.m. Det ända jag fick fram var: Jag vet inte...När vi var framme på Odenplan så ville jag bara ta av mig skorna och springa därifrån. Jag såg lite personer som går i min skola på Odenplan. Jag sa till pappa att jag ville gå in någonstans för jag ville inte träffa någon från Vasa nu. Det blev jättemycket tjafs och mina tårar bara rann. Mamma frågade varför jag ville gå men jag fick inte fram någon bra förklaring. Så jag började gå. Jag gick hem med tårar rinnande nedför mina kinder. Alla personer som gick förbi mig tittade på mig som bara den. Det gick liksom inte att inte märka mig för när jag gick hörde man bara klick klack. Jag ringde Debbie, Hannah, Fanny och Linn, men jag fick bara tag på Debbie och Linn. Dom pratade med mig ett tag och allt kändes bättre...
Jag mår så dåligt just nu och allt bara för Simon. Jag vill bara kunna prata ut med honom. Det låter jättetöntigt men när man är riktigt ledsen och inte kan ta ut sin ilska och sorg så samlas allting i kroppen, så just nu vill jag bara gråta en hel kväll så att all sorg bara kan försvinna för jag orkar inte mer...
Jag ska gå och se fortsättningen av Idol.
Kommentera gärna!
Idag så skulle jag och mama gå på stan, men sedan så blev det försent och vi behövde gå på någon teater. Så jag pappa och mamma åkte till Odenplan. Jag hade på min en grå klänning, svarta strumpbyxor, svarta gamla högklackade skor, svart linne och en svart sjal i håret + jag var nästan helt osminkad. När vi satt i bilen så hade jag ingen som helst lust att följa med på teatern. Efter ett tag så kände jag min jätteledsen, jag vet inte varför men det bara kom tårar som rann nedför min kind. Pappa började ställa frågor om hur det skulle bli ikväll, om det skulle bli kul m.m. Det ända jag fick fram var: Jag vet inte...När vi var framme på Odenplan så ville jag bara ta av mig skorna och springa därifrån. Jag såg lite personer som går i min skola på Odenplan. Jag sa till pappa att jag ville gå in någonstans för jag ville inte träffa någon från Vasa nu. Det blev jättemycket tjafs och mina tårar bara rann. Mamma frågade varför jag ville gå men jag fick inte fram någon bra förklaring. Så jag började gå. Jag gick hem med tårar rinnande nedför mina kinder. Alla personer som gick förbi mig tittade på mig som bara den. Det gick liksom inte att inte märka mig för när jag gick hörde man bara klick klack. Jag ringde Debbie, Hannah, Fanny och Linn, men jag fick bara tag på Debbie och Linn. Dom pratade med mig ett tag och allt kändes bättre...
Jag mår så dåligt just nu och allt bara för Simon. Jag vill bara kunna prata ut med honom. Det låter jättetöntigt men när man är riktigt ledsen och inte kan ta ut sin ilska och sorg så samlas allting i kroppen, så just nu vill jag bara gråta en hel kväll så att all sorg bara kan försvinna för jag orkar inte mer...
Jag ska gå och se fortsättningen av Idol.
Kommentera gärna!
Kommentarer
Trackback