Snart får man ta fram halsduken, strumbyxorna och jackan för hösten är snart här.
Jag gick ut på balkongen för kanske nån timma sen och det första jag såg var gula löv på träden. Är det redan dags för höst? Vi som inte har fått en varm sommar än.

Den 14 juli kom jag hem från Glämsta. SHIT VA KUL VI HADE!. Jag längtar redan tillbaka.
Det var sista året iår. Alla vi 92:or dränkte oss själva i tårar. Det lät så kul, för när ledarna sjöng ledarsången på morgonen när vi skulle åka hem, så hörde man folk som satt och snyfta. Men det jobbigaste var att säga hejdå. Att behöva säga hejdå till personer man håller varmt om hjärtat är det värsta jag vet. Man vet ju inte när man kommer ses igen. T.ex. Dom som bor i Göteborg, jag kommer typ aldrig träffa dom igen...Riktigt hemskt.

Jag strulade med en kille på Glämsta och Simon blev jätte ledsen och "besviken". Jag har inte skuldkänslor men det känns ändå så taskigt eftersom han förkänar bättre. Men jag gillade ju inte honom när jag strulade med den här killen. Så egentligen så har jag ingenting att vara ledsen över, alltså jag behöver ju inte känna mig taskig liksom.

Jag är ganska trött nu så jag skriver mer nån annan dag...